knarkebajs

Shit, nu är det knas & jag älskar det,
hej hopp världen!
Nu ska jag typ sova, fast ändå inte.
Det går typ inte.

7-eleven öppnar snart.
Vi vill ha cigg.
Vad vill du?
Vill du?
Och om du vill, vad vill du sådana fall ??

Jag antar att du inte förstår någonting.
Eftersom jag inte förstår någonting.
Vi är fyra stycken, och vi är lost.
Typ lost, vi förstår ingenting.

Jag mår bäst, hur fan mår du.
Vill inte ens skriva här nu.
Vet inte ens vad jag skriver.
Någon blåser i mitt hår.
Jag går och lägger mig.

god natt.

Jag älskar att prata i koder med folk som förstår.
Även om man kanske inte känner varandra till 100% så förstår man varandra precis.
Alla ord.
Så något har vi nog gemensamt ändå.
Och jag vet precis vad.

Det är en ledig dag. En röd dag. Ordagrant faktiskt.
Det är en festande dag. Fredag. Alkholdag.
Alkohol, påskgodis och baksmälla.

Jag vill vara uppe tills jag ser solen på morgonen.
Det fungerar inte så.

ooouf, när ingenting fungerar som det ska.
När man märker hur en människa börjar tina bort. Vad gör man då?

Man har ju alltid sagt att - låt den männskan göra vad den vill tills det går för långt - & när det gått för långt ska man rycka in? Är det inte lite väl sent då?
Att någon männska ger upp så lätt är läskigt att se. När en person skyller i från sig på allt annat förutom att se att problemet faktiskt ligger i dom själva & hur dom agerar & vad dom själva gör..

Jag är trött på slummen & jag är trött på att se trasiga & slitna människa dagarna i ända. När ska allt ta slut?
Finns det något slut, något bra slut?

När blev allt det här på mitt ansvar. Jag förstår att människor vet att vi är bästa vänner, men när allt läggs på fel person borde inte andra ta sig i kragen och hjälpa till då?
Jag är trött på det här..

Och när fan är det min tur att festa på pulver och gräs?!?!?!? VA...
Snart hoppas jag... snart.
Den som väntar på nåt gått...

Nu har även jag börjat ljuga för mig själv, för min omgivning & för alla levande varelser.
Mitt ägg hoppar i kastrullen.
Mitt huvud värker.
Jag är bakis. På alkohol. Alkohol.

Min cigg är rosa & vit.
Jag ska måla min nästa spliff blå.
Det vore fint. Både röken & färgen.
Grönt. Brunt.

Nu ska jag äta mitt ägg.
Låta det ligga kvar i magen.
Kanske.
Kavjar. Nej den är slut.
Jag också.

Det hoppar i kastrullen.

Jag vill inte, lämna mig inte nu.
Jag kommer bli ensamnast i världen, du är min bästa vän.

Hu ska jag klara mig nu? lämna mig inte.
Snälla lämna mig inte.

Vem ska jag prata med när jag är sjuk i huvudet, vem ska jag ängna all mi tid med, om inte med dig?
Jag får inte ens träffa dig, besöka dig, prata med dig.
Snälla lämna mig inte nu.

Vem ska jag gråta för, vem ska jag skratta med, vem ska jag skrika på?!
Utan dig inget jag. & utan jag inget liv. Hur ska allt bli nu. Snälla, snälla, snälla. Lämna mig inte. inte nu.

Det var inte meningen att det skulle bli så här. Men jag antar att det bli bäst för dig. För mig. För alla. För familjen?
Jag vill spendera all min tid med dig, för jag vet inte när det blir den sista.
Och oj vad vi sks skratta & oj vad vi ska gråta & oj vad jag kommer sakna. Sakna dig min lilla plutt.

Det finns inte många som du & det finns inte många som läser den här bloggen.
Men en sak ska du veta älsklingen min. Jag älskar dig & du betyder för mycket för att det här inte ska leda till något bra. För det kommer bli bra. För alla. För dig. För mig. För oss.

Du är en underbar människa B2. En underbar människa..

GE MIG NÅT BRA SKIT NU! nunununununununu....
Nu vill jag ha bra skit, fattar ni det. Shit vad länge sen. För länge sen, väntan känns för lång.

Det är fredag på fredag & det är helg. Jag vill festa på riktigt.
Bordet är svart & pulvret är vitt.

Jag vill vara beng, jätte beng.
Äta massa mat som är äcklig men som i sin betydelse just då smakar underbart.
Rulla upp den, sug på den, passa den vidare. Sluta tänk.

Men sådant tjaffs finns inte längre? eller räknas passiv rökning? sluta suktas...
Nu går vi ett setg framåt & försöker bevara dom ynka cellerna i hjärnan i alla fall några dagar till, veckor, månader.. år?

ångest? nej. Panik? nej. Nojja? ja.
Det lukar överallt, i hela lägenheten, ut i trapphuset. Det ryker.
sug, rök, passa. Känns det bra i kroppen? Jag antar det.

Jag vill vara beng, jätte beng & äta massa mat...

Du är patetisk, barnslig & gör allt för att inte visa dig svag.
Jag vet precis vad du tänker & jag känner dig allt för väl för att inte förstå vad du håller på med.

Rulla tillbaka i dina spår, gör det, gå till ditt ex i hopp om att du får mig att känna mig sämre, blåst & efterbliven.
Det är precis vad du är, efterbliven.
Jag trivs bra med mitt liv & det är synd att du slänger bort den vänskap jag faktiskt vill ha med dig.

Tryck i dig några tabletter, tugga svamp & rök ner dig. Då skulle även du få känna på din kropp & dess förmåga att få dig att förändras. Du är så liten, i mina ögon är du liten.

Det finns en människa som har lovat mig en sak..
Den människa tycker jag om, mycket, mycket. Så mycket att jag faktiskt hoppas att denna mäniska inte tycker i sig annat är vitt pulver som snö, grönt hasch som gräs & bruna bitar som bark.

Min hårfärg är ful & min tumme gör ont. Meck någon?

Vad gör ni här inne? Vad ser ni i denna blogg, är ni lika eftebrlivna som oss , mig & alla andra?

Det har varit dåligt med bloggande & det finns en anledning & det är polisens fel, snuten, aina.. kalla dom vad ni vill.
Inte för att dom gjort mig något men det finns vissa hinder.

Vi chillad på det goda fram över & låter suktandet ta övertaget om våra fingrar.
Låt oss rulla tobak.

Jag sitter här med en cigg i stället för en gås som skulle göra mitt begät till trötthet en stor tjänst. Det ligger mer spliffs på gatan är det finns pundare & alkisar i citys gathörn.
Ser ni inte det?

Min benghet var länge sedan även om den skulle sitta fint. Men vet ni, vi skriter i skiten & lever som alla andra.. Vi lever ett tråkigt liv. Vad gör ni då era efterblivna jävlar? Lever ni som ni vill eller håller ni i trådarna som alla oss andra. Vad gör samhället för att hjälpa, inget antar jag, vi ni, dom, det.

Jag känner mig för tillfället ganska klar i huvudet men om jag ska vara ärlig så tittar jag just nu på tangenterna & inser att jag inte alls minns vad jag skrivit om ovan. Minns ni eller har ni inte heller mycket till liv & minne kvar..
Jag tror ni läser här för att ni vill se att det finns andra som ni, eller så vill ne se andra misslyckas & tänka "vilket bra liv jag har om jag gämför med andras"

knarkebajs känns som den mest öppna bloggen.. Men vet ni, det finns mycket kvar att skriva.
Det finns mycket ni inte vet...